Det är märkligt hur samma issue ändrar skepnad dag efter dag, först läste vi om ett arbetsrättsligt problem, sedan förvandlades allt till ett sportsligt problem och idag efter en tabloids kvantifiering av affären, står vi med ett ekonomiskt problem. Alla har rätt att ha åsikter och det är framför allt väldigt lätt att ha åsikter, än lättare blir det när man i slutändan slipper ta konsekvenserna av dessa eller helt enkelt inte har all fakta på bordet och kan göra samtliga antaganden så som de passar ens egna agenda. Jag pratar givetvis om en viss spelarlön, en spelarlön som om uppgifterna stämmer, kunde bli drygt 30% högre än vad den är idag. Utan och ha alla fakta på bordet om hur förhandlingarna fortlöpt verkar det vara ett erbjudande Hammarby Fotboll maximalt vill erbjuda, jag skriver vill, för det är inte samma sak som kan. Det tragikomiska vid sådana här situationer är alla röster om hur mycket klubben ska salta erbjudandet för att få till ett avslut. Tragikomiskt eftersom de flesta varje år slås med häpnad att det återigen, i bästa fall blivit ett nollresultat. Återigen, begränsad fakta (kan vi dessutom kalla det vi vet för fakta?) gör alla antaganden väldigt subjektiva men det vi däremot med säkerhet vet är att allsvenska klubbar generellt sett, inte går med vinst idag. Hammarby Fotboll går inte med vinst och varje år sågas man längs fotknölarna för dess oförmåga att pricka budgeten. Det är egentligen nu allt sätts på sin spets, det borde rimligtvis finnas en budget för spelarlöner, en budget som ger vissa riktlinjer för nivåer på de kontrakt klubben tecknar med sina spelare. En höjning av budet borde med andra ord innebära att sedelbuntarna måste sparas någon annan stans och då pratar vi givetvis en annan spelares kommande kontrakt. Det finns sedan alltid röster som bygger sina resonemang efter tesen att de extra sedlar som man vill krydda budet med, får klubben tillbaks i form av extra intäkter. Det kanske så blir, det vet vi dock inte idag och det är det som är problemet. Spelarlönen är en riskfri utgift, med riskfri menar jag att det är 100% säkert att klubben kommer bli av med sedelbuntarna. Intäkten som det högre erbjudandet kanske genererar är inte riskfritt, det finns andra faktorer som kan spela in på intäkternas utveckling än den enskilde spelarens prestationer. Frågan är med andra ord komplex och svår, kanske inte för oss betraktare men svår för dem som ska fatta besluten, svår för dem som ett år senare ska stå och förklara varför budgeten återigen sprack. Nu handlar inte detta inlägg om ett ställningstagande i en specifik fråga, det handlar om perspektiv, hmm tror jag, det har varit en lång dag. De flesta är idag överens om att backlinjen sportsligt inte är lika balanserad som övriga lagdelar. Jag kan tro att liknande obalans även kan speglas om vi slår ut lönekostnaderna över lagdelarna. Det finns därför många frågor och perspektiv att angripa detta problem på. Är mittfältet den lagdel som ytterligare ska ta en sedlbunt från säcken, eller ska resurserna omallokeras? Vilka andra spelare, både internt och externt är Hammarby Fotboll intresserade av att signa och vilka namn prioriteras? Hur är lönesäcken fördelad efter spelarnas ålder? Även det en relevant fråga eftersom spelarförsäljnngar är idagsläget det enda sättet Hammarby Fotboll kan profitera på. Vi kan sitta och älta kring detta case hur länge som helst, beslutsfattarna har över 20 sådana case i truppen och en pengasäck med en fastställd budget. Jag är faktiskt glad att jag slipper lägga det pusslet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar