onsdag 14 oktober 2009

"after the storm"

bilden från the economist
Då hälsar vi Tommy Jacobsson välkommen tillbaka till ankdammen svensk fotboll. Välregisserat sedan länge. Det extrainsatta årsmötet ser vi som en ren formalitet.

Det har varit lite tomt och tråkigt och jag var ett tag rädd att priset på talang skulle sjunka allt för mycket. Nu ser det ut att pumpas lite ny likviditet in i systemet.

1. Fotbollsklubbar går inte i konkurs.
2. Elitlicensen behövs inte. Marknaden är självreglerande och självåterupplivande. Så riv pappersprodukten NU!

Skulle nu Djurgården åka ner till superettan borde rekryteringsstrategin vara tämligen enkel. Så gott som halva Mjällbys trupp har utgående kontrakt. Djurgården kommer att ha en högre omsättning Superettan än vad Mjällby AIF förväntas ha i allsvenskan och det borde därmed vara relativt enkelt att locka över talang som bevisligen levererar och därför borgar för en snabb återkomst i högsta ligan.

Resan mot toppen blir dock denna gång svårare och konkurrensen är hårdare än i början av decenniet. Och det krävs en strategi för att utmana småstadsmaffian i svensk elitfotbolls styrande organ.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Att redan nu blåsa av stormvarningen i Djurgården tror jag är lite förhastat.

Även om det är en plastförening så är det många som ser förbi penningsäcken. Även om det säkert går över om han levererar...

/Flugan på väggen

Adam sa...

Fotbollsklubbar går i konkurs först när folk slutar bry sig om de är kvar. Survival of the fittest...

Djurgården har idag en många gånger större omsättning än Mjällby, men nog skulle de ha svårt mot dem ändå i dagsläget. Slutsats: det räcker inte med att kasta pengar på problemen och tro att de löser sig själva. Bevis: dif anno 2009.

Den enkla slutsatsen för dif är att säga att de saknar pengar och då är Jacobsson en lösning på det problemet. En svårare insikt att komma till, som jag inte är säker på att vare sig AIK eller bajen har, är att inse varför man saknar pengar då man omsätter cirka 100Mkr om året.

Bristen på "positiv feedback" för de som tar risker inom det system som svensk klubbfotboll verkar i är en sak. Bristen på sportslig kompetens i många styrelser är en annan.

OH sa...

"bristen på sportslig kompetens"
Där har du det ju.

För löser man inte det, skickas det nya kapitalet in samma ekorrhjul som mellan 2005 och 2009. Kanske har man lärt sig läxan..., kanske inte.

Anonym sa...

Där har du Hammarbys STORA problem.

Det här borde man egentligen inte nämna, eftersom vi kommer att bli utskrattade i hela Sverige, men de sportsligt ansvariga i styrelsen (som har tagit över Sportchefrollen tillsammans med MA) är två personer som enbart sitter i sagda styrelse på grund av att de är polare med de supportrar som kuppade in dem i styrelsen...

Sportsligt kompetent var ordet...


/Flugan på väggen

OH sa...

Flugan,
jag skulle snarare generalisera enligt följande.

Under Linderoths - få felrekryteringar. Röd tråd.

Efter Linderoth - många fler felrekryteringar. Utveckling av enskilda spelare före gruppen.

Och det är felrekryteringarna som kostar, framför allt om man övervärderar deras förväntade prestation i kontraktet.

Produkten levererar inte och intäkterna sjunker. Du måste sälja duktiga spelare för att finansiera driften av felrekryteringarna som ingen annan klubb vill ta över osv.
Och har du inte utvecklat gruppen, då rasar dessutom produkten när enskilda spelare lämnar.

Att ta ut sig ur den spiralen krävs två steg.
1. Lös problemet med inköp och förädling.
2. Finansiering.
Löser du endast nr (2), är du tbx på ruta ett efter något år.

Anonym sa...

Fast OH, riktigt så "enkelt" är det inte.

Hur ofta har man inte hört "Sveriges hetaste talang!"?Problemet är att det säkert stämmer - varje gång!

Det finns inga garantier för att den för året bästa talangen är lika bra som förra årets.

Men priserna för talanger tenderar att stiga oavsett. Å klubbarna måste investera eftersom spelare lämnar/slutar varje år.

Således räcker det inte med att ha de bästa scouterna, du måste även ha turen att köpa "de bästa av de bästa", om ni förstår vad jag menar.

Då hamnar vi i en lottdragning där slumpen är väldigt avgörande.

Ok, har man oändligt med resurser kan man köpa de bästa talangerna varje år och på så sätt garantera framgång. Men tack och lov har vi ingen sådan klubb i Sverige.

Så att häva ur sig "bättre scouter!" som lösning på problemet är att göra det enkelt för sig.

Vad är lösningen? Ingen aning.

Kanske större förståelse bland supportrarna att OM en talang misslyckas behöver det inte bara bero på dålig scouting...Hmm varför tror jag inte att det kommer att hända...

von_oben

Anonym sa...

von_oben

Naturligtvis är "bättre scouter" en lösning på problemet. Tyvärr är det en lösning i samma klass som: "är du fattig, skaffa mer pengar".

Det finns folk som uppenbarligen har ett fantastiskt öga för vilka spelare som kommer att utvecklas till något stort. Det är ju inte en tillfällighet att Göteborg tar upp spelare efter spelare som gör succé just nu.

Det som däremot MÅSTE göras är att hitta ett sätt att skriva fördelaktigare kontrakt för klubben. Det kan inte vara en omöjlighet – majoriteten av klubbarna i Allsvenskan lyckas ju bättre än Hammarby i den frågan.

/Flugan på väggen

OH sa...

Enkelt är det inte, därför är det svårt att nå kontinuerlig framgång.
Framför allt i en jämn liga som allsvenskan är där tur och otur får ganska stora konsekvenser. Marginalerna till misstag är mkt små.

Antalet felrekryteringar för Hammarbys del har dock varit skrämmande högt efter 2006. Det räcker att titta på hur många målvakter som har stått i gluggen sedan Ante Covic stämplade ut.
Att till slut ha 5 målvakter på lönelistan kan nog inte helt skyllas på otur :-)

Flugan,
bättre kontrakt och "öga för talang" hänger ju helt och hållet ihop. Spelarkontrakt är ett värdepapper och fungerar precis som ett finansiellt instrument.

Ju bättre man förutser framtida utveckling, desto bättre utfall av kontraktet. Misslyckas man med den bedömningen upplevs naturligtvis kontraktet mindre fördelaktigt för klubben.

Adam sa...

En styrelseledamot i AIK Fotboll AB svarade i samband, jag tror det var i vevan där Norling fick foten, att styrelsen hade en god sportslig kompetens (rätt beslut - fel argument). Som argument för det anförde han att han och flera andra styrelsemedlemmar tittade på "väldigt" många CL-matcher på TV under året...I shit you not. Det skulle i så fall göra mig överkvalificerad för att leda en fotbollsklubb då jag troligtvis ser fler matcher än honom...

En bieffekt av allt riskkapital som plöjts ner i stockholmsklubbarna är att det medfört en ensidig fokusering på enskilda spelare och ett förlorat fokus på lagspelet, som OH nämner. Tyvär det sällan så enkelt som "plug 'n play" när det gäller spelare. Den kunskapen och erfarenhet byggs upp på en operativ nivå, inte på styrelsenivå. Ser man på t.ex. AIK:s styrelse så förefaller klubben att ha varit ett nirvana av stabilitet över åren, samma namn hela tiden. Skit faller neråt alldeles jävla uppenbarligen...

Jag vill påstå att det finns ett överflöd av talang, om man kan slussa in dem på rätt sätt. Messi hade troligtvis varit lika bra som Milic om han fått chansen i dif just nu (ok, lite överdrivet...). Å andra kan den minst talangfulle spelare jag någonsin sett, Henik Rydström i Kalmar FF, göra något som Nanne uppskattar i det spelsystem som han byggt kring Henrik. Men när tränare får sparken till höger och vänster, styrelser och sportchefer byter strategier som en annan byter kalsonger så blir det lätt så. Lägg till en strategi som kräver att lagets bästa spelare säljs varje år så har du den soppa som allsvenskan är idag...

Anonym sa...

Adam

Jag tror att du är helt rätt ute där.

I Stockholm handlar alla värvningar om business snarare än fotboll. Det verkar som att den första frågan man ställer sig vid ett nyförvärv är: vad kan vi sälja honom för om 2 år?

Istället borde den första frågan vara: vad kan han tillföra i vårt lag?

/Flugan på väggen

OH sa...

bra surr!

Vi sitter mao med två grundläggande problem.

Dels svensk elitfotboll som kontinuerligt misshandlar produkten allsvenskan.

På klubbnivå har vi vissa klubbar (med potential) som väljer den lättare vägen till att gå runt (spelartransfers), istället för den svårare vägen som utgår från den produkt som publiken vill se.

Och som nämndes tidigare i tråden, mer feedback i form av premier skulle kunna vara ett incitament för att utveckla produkten.

Men för att båda saker ska inträffa, krävs det ett paradigmskifte. Det är en svår resa att göra. Men inte omöjlig bara man bestämmer sig för det.

Hammarby hade infomöte igår, de löpande intäkterna 2009 förväntas landa på 58 miljoner. Det är faktiskt i nivå med omsättningen 2001 och då ska vi komma ihåg att allsvenskan sedan dess har haft en tillväxt på ca 60%.

Det är ca 20 miljoner mindre än rörelseomsättningen 2006-2007.
En makalös slakt av produkten och efterfrågan på den.

Anonym sa...

/Adam

"Å andra kan den minst talangfulle spelare jag någonsin sett, Henik Rydström i Kalmar FF, göra något som Nanne uppskattar i det spelsystem som han byggt kring Henrik."

Och du kallar dig själv i inlägget för överkvalificerad... Men du menar förstås Henok Goitom, inte Henrik Rydström. Förresten, "minst talangfulle spelare någonsin." Överhuvudtaget alltså...

Äh, skämt åsido, den drain på talang som vi blivit utsatta för är utan motstycke - från en säsong till en annan - och ändå presterar laget, sett över säsongen, en bra allsvensk fotboll. Vi har idag inte en enda spelare med någon som helst lyskraft på planen även om Rydström utvecklats till en av allsvenskans bästa defensiva fältare. Så precis som AIK har vi nu ett lag som ingen vill köpa spelare ifrån, vilket är ett framgångsrecept i allsvenskan. Nästa år tar vi guld igen.

/KFF

Adam sa...

Nästa år tar ni guld igen. Jättekul för så klart. Året efter det åker ni ut mot ett Debrecen från whatever igen. Jättetråkigt för svensk fotboll så klart.

Ett system som endast belönar riskminimering kommer aldrig att utvecklas.

Anonym sa...

OH

Nästan Lycos-klass på den värdeminskningen;)

/Flugan