Jag har tidigare kortfattat beskrivit stegen i en fotbollsklubbs affärscykel.
En bra och förklaring till varför sport generellt inte går runt ekonomiskt hittar vi här.
Går det att grafiskt visa varför vi har "negativ sammenhæng mellem profit og placering"?
x axeln visar nivån på talang. Svarta linjen avser intäkter och den röda kostnader.
Vi ser att en profitmaximerande klubb kommer att rekrytera begränsat med talang och nöja sig med intäkterna vid punkt [tp]. Förvisso finns outnyttjad intäktspotential, men marginalkostnaden överstiger marginalintäkten. Strategin är egentligen relativt enkel: "The only winning move is not to play"
En nyttomaximerande klubb däremot utnyttjar istället samtliga sina intäkter till att rekrytera talang [tn]
Det finns ett problem i den affärsmodellen.
Intäkterna skulle kunna beskrivas enligt följande funktion.
I=I(w,m) där w är klubbens segerprocent (sportsliga framgångar) och m är marknadens storlek. Ju större lokal marknad klubben befinner sig på, desto större intäktspotential. Å andra sidan är exponeringen högre gentemot sportsliga motgångar. (medgångssupporterhypotesen).
Segerprocenten å sin sida är ett resultat av en klubbs produktionsfunktion som skulle kunna beskrivas enligt följande modell.
P= P(Q,M,K) där Q är spelarnas kvalitet, M är management och K är andra klubbars (konkurrens) prestation.
En klubbs output (P) beror till viss det på konkurrenters produktion (K).
Frågar du majoriteten av ligans klubbar kommer de inte helt osannolikt att ha topp4 som målsättning och därmed budgetera för det. Andra klubbar rustar för att undvika nedflyttning.
Eftersom endast fyra klubbar kan hamna topp4 så pressar konkurrensen intäktslinjen nedåt (relativt kostnaderna) och de kontrakterade spelarna börjar helt plötsligt att upplevas som dyra i drift. Vad gör majoriteten av klubbarna då? Sannolikt rekryterar än mer talang.
Detta fenomen är egentligen inte specifikt enbart inom fotbollen.
5 kommentarer:
Om man bara tittar på bondförnuft så är det lägre kostnader att komma tvåa än att vinna guld. Lägre bonusar till truppen, ingen segerfest och en större chans att faktiskt tjäna en spänn eller två i en Europacup.
Vad gäller chansen till Europacupintäkter så är så innebär CL-kvalet, en klart bättre intäktschans än EL-kval. Utöver chansen en lilla chansen till CL, så får man en extrachans till EL-spel om man åker ut i tredje kvalrundan eller senare. (En förlust i sista kval-/playoff-rundan ger EL-gruppspel.
Sunt förnuft säger ju att det är bättre att ligga i superettan och betala superettanlöner än att spela i allsvenskan med allt vad det kostar...och så vidare hela vägen ner.
p.s.
Är det någon som vet vad dessa VILL?
http://www.svenskafans.com/fotboll/artikel.asp?id=328251
När man ändå skriver ett långt öppet brev så kan man ju försöka klämma ur sig det.
Superettan är ju egen marknad i sig som rimligtvs är som vilken annan liga, men en egen konkurrensbalans, och med ett eget "the-arms-race".
//OH
Jag försökte driva med det faktum att det skulle vara "bättre" att tävla på en så låg nivå som möjligt för att man tjänar pengar på det. Vinstmaximering leder till wargamesstrategin: "the only winning strategy is not to play".
Skicka en kommentar