Ikväll spelas finalen i Champions League. Matchen får som vanligt oerhört mycket uppmärksamhet och mediautrymme. Det är en final mellan två ytterligheter, den ena klubban styrs av giriga kapitalister och den andra av giriga och maktfullkomliga presidenter som har åtta år på sig att sola sig i den politiska glansen av ett av världens starkaste sportsliga varumärken.
Professor Simon Chadwick har värderat de ekomiska effekterna från finalen. Det mervärde som segrande lag förväntas att få beräknas till så mycket som €126 miljoner. Denna siffra är i mina ögon överdriven och jag tog hjälp av min modell som jag använde mig av i samband med min värdering av Manchester United för att försöka få en bättre bild över var värdena måste skapas.
För att erhålla en värdeökning på motsvarande €126 miljoner (£110mio) krävs en årlig ökning av klubbens totala intäkter motsvarande ungefär 2% per år under de kommande sju åren och denna ökning måste komma från intäktssegmentet commercial. De två andra intäktskällorna klarar inte av att ta till sig den exponering som finalen ger. Det motsvarar i så fall kommersiella intäkter som årligen är 10 procentenheter högre med en Champions League seger i bagaget än vad de skulle vara utan. Jag har svårt att se den isolerade effekten vara så stor. För det skulle betyda att Barcelona som vunnit turneringen både 2006 och 2009 idag hade haft högre intäkter från kommersiella samarbetsavtal än Real Madrid som inte vunnit turneringen sedan 2002. 2006 skilde det €40 mellan Real Madrids kommersiella intäkter och Barcelonas dito. 2010 var skillnaden fortfarande mycket respektabel och uppgick till €30 miljoner.
Chadwick menar att i dessa €126 miljoner finns det en värdeökning på spelartruppen inprisad. En sådan värdeökning är dock inget som klubbarna kommer att kunna kapitalisera. För det första så är inte klubbarnas affärsmodell att sälja spelare. Båda klubbarna tjänar sina pengar tack vare sportsliga framgångar och därmed genom Ebidta vilket innebär att klubbarba är beroende av sina bästa spelare för att kunna kapitalisera marknadsvärdet genom kommersiella avtal. För det andra så överförs den största delen av spelartruppens värdeökning till spelarna själva. Det är rimligt och anta att spelarna kommer att bli mer eftertraktade vilket ökar deras bargainimg power i samband med kommande kontraktsförhandlingar. Ett lysande exempel på det är Wayne Rooney och hans nya kontrakt som han tecknade i höstas.
Före det börsnoterade FC Porto vann Champions League år 2004 var klubbens börsvärde lite drygt €30 miljoner. Idag, sju år senare har börsvärdet krymt till €13 miljoner. Värdet från Champions League titeln har således distribuerats till andra än klubben och dess aktieägare. Dagens finalister befinner sig högre upp i näringskedjan och har bättre förutsättningar att kapitalisera den immateriella tillgången. Erfarenheten säger också att Manchester United är en mer effektiv organisation vilket betyder att en seger i Champions League mest sannolikt är mer värd i pengar för Manchester United än vad den är för Barcelona.
Men det finns fler stora vinnare i finalen. Förutom spelarna är det även vi - konsumenterna som är de stora vinnarna. Den avreglerade fotbollsmarknaden har skapat en koncentration av de bästa spelarna hos ett antal topplag. Idag får vi se flera av världens bästa spelare mötas i en direkt avgörande tävlingsmatch. Matchens enorma uppmärksamhet har gjort att MTG tagit ner finalen till sin reklamfinansierade kanal tv3 med profitmaximerande syfte genom att kräma ut ytterligare intäkter genom försäljning av reklam. Antalet bundna Viasat Sport abonnemang lär ju inte förändras genom att man visar denna match även i en annan distributionskanal. Tillgängligheten ökar och genomsnittspriset för att se matchen minskar. De som inte vill se reklamen kan trejda sig uppåt alternativt avnjuta den på puben.
3 kommentarer:
Är inte Simon Chadwicks spekulationer i mycket ett beställningsverk. Det är ju Master Card som betalar för jobbet. Hur kan han påstå att den effektiva effekten i Sydamerika kanske är 100 miljoner euro. Detta utan att redovisa kriterierna.
Visst är det så, MasterCard ville ha en siffra och fick det.
Emellanåt undrar jag om det bästa för mig som konsument av fotboll är maximering av marknadsvärde och/eller löner på plan samtidigt.
Hypotetiskt kan la även jag tycka att så är fallet. Om man drar av den tid som de ligger ner eller står och gnäller på domaren eller något annat - vilket har blivit än mer vanligt på senare tid - så är det mer tveksamt.
Om det nu inte är det man värdesätter och i så fall kan la Wallenbergsfärens direktörer livestreama sina bastukvällar mot betalning.
Skicka en kommentar