Champions League - Uncertainty of Outcome Hypothesis

I onsdags spelades de sista matcherna i gruppspelet av Champions League. Väldigt mycket uppmärksamhet ägnades åt att de rika klubbarna Chelsea och Manchester City har fått lämna turneringen. Mycket lite utrymme det faktum att gruppspelet i det närmaste har varit kliniskt från överraskningar fått. 

När gruppspelet började rangordnade jag lagen efter intäkter. Anledningen till att intäkterna är intressanta är att det är det som till största del finansierar klubbarnas spelartrupper. Oavsett vilken klubb en duktig fotbollsspelare ursprungligen tillhör så kommer dennes talang att - i enighet med invariance principle - transfereras dit den förväntas göra mest nytta, det vill säga vara med och producera mest intäkter.

data källa: Deloitte Football Money League. För mindre lag: årsredovisningar i bästa mån, i övrigt medieuppgifter.

Av de 16 lag som har eliminerats i gruppspelet tillhörde 12 av dessa den nedre halvan i rangordningen. 9 av 10 klubbar med lägst intäkter blev utslagna och 8 av 10 klubbar med högst intäkter spelar vidare i turneringen. Det är faktiskt så att vi med en ganska stor säkerhet kan säga att de fyra lag som kommer att mötas i semifinal våren 2013 finns bland de 10 översta klubbarna i diagrammet. Kanske kan det 11:e rankade Borussia Dortmund skrälla sig till semifinal. För tittar vi tillbaka på de sex senaste turneringarna så är Lyon (2010) och Schalke04 (2011) de enda klubbarna utanför Europas till intäkter 10 största som har lyckats kvalificera sig till semifinal.

Under de senaste 11 åren har 17 olika klubbar spelat semifinal i Champions League. Det kan jämföras med de 36 olika lag som spelat semi under samma period i Europa League eller Uefa Cup som det tidigare hette. Den kanske enskilt största anledningen till att Europa Legaue har haft en mycket större mångfald är att det inte är lika stora finansiella skillnader mellan de klubbar som deltar i den turneringen. 

Den sportekonomiska teorin säger att osäkerhet om slutresultatet är avgörande för intresset för en turnering. Enligt denna hypotes så skulle Uefa lyckas sälja sändnings- och sponsorrättigheter till Europa League för €1 miljard och samma rättigheter till Champions League för mindre än €200 miljoner och inte tvärtom. Så är ju inte fallet och det beror på att fotbollspubliken värderar möten mellan de bästa klubbarna och de allra största stjärnorna betydligt högre än en bättre balanserad turnering.

Under de senaste veckorna har Michel Platini pratat om att fimpa Europa League och istället utöka Champions League till 64 lag. Det skulle innebära att fler små klubbar skulle deltaga i turneringen. Men till vilken nytta? Erfarenheten säger att dessa klubbar har ingenting att hämta på denna nivå. Det skulle också bli fler matcher med mindre intressanta lag inblandade. 

Utöver det skulle det uppstå en problematik i inkomstfördelningen. En utökning av antalet lag skulle späda ut intäkterna och ta en del av förmögenheten från de största klubbarna. Jag har svårt att se de största klubbarna vara särskillt intresserade av en sådan reform. Vi  måste komma ihåg att dagens format av Champions League redan är en kompromiss efter hotet om en europeisk "superliga".

Ur ett kommersiellt perspektiv skulle - med största sannolikhet - en minskning av Champions League till 20 klubbar vara en bättre lösning. Givet att man genomför förändringen på bekostnad av de sämre lagen. Vi skulle äntligen få se de allra bästa lagen och de bästa spelarna mäta sina krafter med varandra fler gånger. En sådan modell skulle i första hand tilltala de fåtal profit-maximerande klubbarna i England. För de övriga lagen skulle en minskning av Champions League innebära en högre risk för exit tidigare i turneringen. Det är något som inte riktigt stämmer överens med deras självbild. Därför är ett Champions League med 32 lag en modell som passar det rika klubbkollektivet väldigt väl. Det stora intresset för turneringen säger oss att det också ser ut att tilltala publiken.