Coases Teorem - erfarenheter från fotbollen

1991 belönades Ronald Coase med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Ett av Coases stora bidrag var The Problem of Social Cost från 1960 där han presenterade Coases Teorem som säger att det på en konkurrensmarknad är irrelevant vem som äger rättigheten till en resurs. Givet att resurserna kan byta ägare genom handel och att transaktionskostnaderna är lika med noll så kommer marknaden organisera resurserna så att de utnyttjas effektivt. Det viktiga är alltså inte vem som ursprungligen äger en resurs, utan att det de facto finns en ägare till resursen.

Denna logik gäller i allra högsta grad inom sportekonomin. Redan 1956 publicerade ekonomen Simon Rottenberg som specialiserade sig inom sportekonomi sitt bidrag - The baseball players’ labor market. I detta verk presenterade Rottenberg -The Invariance Principle- som mer eller mindre bygger på samma tankesätt som Coases Teorem.

Idag presenteras empiriska data från fotbollen på sportingintelligence.com. 805 klubbar runt om i världen har varit med och producerat de 2286 spelare som finns hos de 98 klubbar i de fem största ligorna i Europa. De 805 klubbarna har med andra ord ursprungligen ägt rättigheterna till dessa spelares talang. Marknaden har dock organiserat talangen så att spelarna idag återfinns i de klubbar där de gör störst nytta.

Ett hyfsat bra exempel är Manchester United som har producerat 24 spelare som idag spelar i någon av klubbarna i Big5 men där inte mer än 9 av dessa är kvar i klubben. I söndagens derby mot ManCity hade ManUtd enbart två egenproducerade spelare i startelvan. Resterande talang hade klubben förvärvat på den fria marknaden.